Skotträdd, vad är det...

Matte säger, kanske mest för att retas, att jag är "skotträdd" , Bitte säger att jag inte är "skotträdd" utan "berörd", tacka sjutton att man är berörd när någon skjuter alldeles bredvid en utan att säga till. Och dessutom står en annan matte och skäller på en av mina kompisar samtidigt. Då kan man ju tänka sig att först smäller det och sedan får man skäll, och jag gillar faktiskt inte att få skäll.

 

Jag kanske ska ta det från början...

Vi var ett gäng som träffades ute på Naddö för att träna, och eftersom jag aldrig hade varit med när det skjutits tyckte man att det var dags. - Jag har visst varit med när man har skjutit, jag har ju varit med och tittat när mina småhussar har sprungit slottsloppet.

- Då skjuter någon först, och sedan börjar alla springa, hur svårt kan det va -

 

Nåja vi var kanske 4-5 hundar och lika många mattar, Petter var naturligtvis med, för att stila, antar jag.

I alla fall, vi gick ut på ängen, med dummies,harar, fåglar och något de kallade apportkastare.

Först fick vi leta rätt på lite djur utan att någon sköt, och det var ju inga problem, alla gjorde det de skulle, mer eller mindre. Vi hade en kille i gruppen som var lite busig i dag, så hans matte var inte så glad på honom.

 

 

Nu var det dags att skjuta, Bitte skulle skjuta och någon av de andra skulle kasta i väg dummien.

Det var den där busiga killen som skulle börja.

Bitte sköt, och "killen" började springa, precis som på slottsloppet, så det var väl ok, trodde jag...

Då tog det hus i helsike, hans matte blev jättearg, och skällde massor på honom, jag la mig ner, så att inte jag skulle synas, för det kan ju tänka sig att jag skulle kunna få en skopa också, man vet aldrig.

 

Fy fasingen, det här med skjutning verkar inte roligt, och inte går det till som jag hade trott heller, undrar hur det är man ska göra, jag kanske gjorde rätt när jag la mig ner ?

När de sedan var min tur, blev jag jättenervös, jag hade ju ingen anig om hur det egentligen skulle vara

Ok, kör igång, Bitte sköt, och dummien flög iväg - bäst att titta på matte och kolla om man gör rätt... "Apport" sa hon, och jag stack i väg... Då tog det hus i helsike igen på den andra matten, hon var jättearg, -undrar vad jag gör för fel- tänkte jag, så när jag kom fram till dummien, så la jag mig där, för det kanske var så man skulle göra eftersom man får skäll när man springer.

Men det var lite konstigt, för matte stod och lockade som sjutton på mig, jag förstod ingenting, Efter en liten stund gick jag i alla fall till matte med långsamma steg, jag måste ju kolla av läget för att se om någon var arg.

Men matte var jätteglad när jag kom fram till henne, kramade om mig och sa att jag var jätteduktig, jag fattade inte riktigt varför, vilket det var som var bra.

Jaha, nu skulle man skjuta igen, det här började bli lite jobbigt, tyckte jag. Så när skottet gick stack jag hem till Bittes trädgård, innan någon började skälla igen. Och jag tänkte inte gå tillbaka till ängen.

Så matte och jag tränade lite apportering i trädgården medan de andra var på ängen och sköt och fick skäll.

Maj 2002

Jag är inte skotträdd !!!!

Hurra, nu har vi kollat ordentligt.

Jag, Matte, Bitte och Cora (den där söta engelska tjejen som bor hos Bitte) gick ut på fältet hos Bitte med riktiga fåglar och apportkastaren.

Bitte gick ut på fältet med fåglarna och apportkastaren, jag visste precis vad vi skulle göra, och var tänd som vanligt.

Bitte "purrade", sköt, och kastade fågeln, jag tittade på matte, för att kolla om jag skulle hämta...

Apport ! - och jag var iväg, hämtade in fågeln och väntade på att nästa skulle iväg. HURRA !!!

Jag är inte skotträdd !!!!!