" Någon " hade ställt en soppåse på golvet, och där vet jag att den inte ska stå. I alla fall tyckte jag att jag såg något som inte alls skulle slängas i den stora gröna tunnan vid vägen. Aj, aj matte har gjort ett misstag, bäst att jag rättar till det. Jag öppnade påsen och började plocka ut grejerna, nu var det ju så att jag inte riktigt visste vart alla prylar skulle vara, och därför la jag dem på golvet.

En del av det de hade slängt gick att äta,potatisskal bl.a,vilket slöseri, och det blev ju mindre som skulle ut i tunnan.

Det trodde jag att matte skulle tycka va bra, för jag har minsann hört vad matte sagt till husse : " Nu är den där jäkla tunnan full igen ", men inte då.

Hon blev faktiskt lite irriterad när hon kom ned från övervåningen och gick ut i köket. Hon sa att det bara var bebisar som håller på på det här viset och inte stora grabbar på snart 5 år. Det tycker jag var ett påhopp, jag skulle ju bara hjälpa till. Fast lite skamsen kände jag mig när jag såg att matte fick plocka upp allt igen.

~~~~~~~~~~

Det var en varm sommarkväll, jag och matte var hos Bitte på Naddö.

Jag, Petter, Matte och Bitte stack ner till sjön för att ta en tur.

Vi tog roddbåten, jag och Petter simmade och Matte och Bitte rodde, vi brukade göra det, och efter en stund brukar matte hoppa i och bada hon också. Petter och jag simmade efter båten en stund, stack in till stranden en sväng och sedan ut till båten igen.

Då fick jag syn på något under båten... en skatt eller nåt. Jag försökte naturligtvis dyka under, men kom inte ner ordentligt, såg väl ut som en utter med rumpan rätt upp i vädret. När jag kom upp igen hörde jag Matte säga till Bitte : Kolla, vad håller han på med ? Har han blivit snurrig ?

Vet inte sa Bitte, knäppskalle...

- ska hon säga -

Jag försökte dyka igen, den här gången lite närmare båten, men sjutton också, jag kom inte ner denna gången heller, även fast jag försökte jättelänge, och flera gånger.

Plötslig hörde jag ett plums bredvid mig - kikade upp och blev lite förvånad när Matte dök upp bredvid mig.

Hon tog tag i mig under rumpan, precis som om jag skulle vara bebis eller något.

Bitte, sa hon, tar du tag i nackskinnet och drar så lyfter jag.

Vad sjutton håller dom på med, undrade jag, men hjälpte väl till så gott jag kunde, jag ska väl hjälpa dem med något i båten...

Nåja, jag kom upp i båten och ruskade av mig.

Då får jag höra dem prata : Ser han inte lite borta ut, tror du han tappade orienteringen ?

Va, fasen, jag såg ju något på botten under båten, som jag fösökte hämta, det är väl inte mitt fel att dyktekniken inte är 100% ännu.

Jag fick i alla fall åka båt resten av turen, efter en stund kom Petter också upp i båten och undrade vad som hade hänt.

-Jag vet inte sa jag, de fick väl panik av något slag - Konstigt -

Vet de inte att vi labradorer förr i tiden användes till att apportera fisk som lossnat ur näten...

~~~~~~~~~~

Jag, Matte, Bitte, Solo, Q och Petter har varit och tränat sök. Guuud va roligt det va. Vi har inte tränat på jättelänge, och jag var såååå sugen.

Vi stack vid 12-tiden, solen sken och det blåste nästan ingenting.

Först trodde jag att vi skulle vara på Naddö, som vanligt, men vi packade in oss i Bittes bil och åkte lite längre bort i en skog, där hade jag aldrig varit. Men jag visste att det var träning på gång eftersom både Bitte och Matte har speciella kläder på sig och speciella väskor med sig, som det luktar dummies om.

Så var vi framme, och jag hade så bråttom, men Matte sa till mig på skarpen att i nu var det allvar, oj då. Jag fick gå fot hela vägen i skogen tills vi kom fram till stället där Bitte skulle lägga (kasta) dummiesarna. De andra grabbarna och Bitte gick en bit i förväg, och det var ju lite orätvist för då kunde ju de hinna hämta massor innan jag ens kommit fram. Men det var bara att tåla sig...

Så kom även jag och matte fram till det ställe vi skulle söka av. Ja ha då sätter vi väl igång, tänkte jag.

Pyttsan, vad fel jag hade. Visst, Bitte skickade i väg 5-6 dummiesar och sade sen till Q att komma fram. Men jag då, det är mycket bättre att jag får börja, tycker jag...

Hur mycket jag än trampade tjatade, så sa matte tyst eller stanna kvar.

Ooops, matte tittade bort, och jag drog. Jäklar det skulle jag nog inte ha gjort, matte blev arg och det blev Bitte också, så jag lommade tillbaka till matte igen. Hoppsan nu kastade Bitte en dummie på den här sidan om stigen, det måste vara jag som skall hämta den ? Jag väntar lite tills jag ser att Bitte pekar åt det här hållet.

Oj, oj, nu går Solo iväg, och där kommer Bitte ångande, hoppsan han fick inte heller hämta något nu.

Den där smöraren Petter han sitter bara där lugnt precis som om ingenting händer, undrar om han har blivit både döv och blind som inte märker något. Matte sa till mig att titta på Petter som är så duktig, vadå duktig, han hämtar ju ingenting, bara sitter där.

Oj, nu pekar Bitte åt "min" dummies håll. Och då bär det av... Ja jag hann först, Q var inte lika snabb, Ooops, matte ser inte glad ut, skulle inte jag hämta den ? Bitte kastade ju den så den låg ganska nära mig. Fast matte sa ju inte åt mig att hämta. Hmmmm, det vart nog inte rätt.

Ok, Q fick gå tillbaka och sätta sig, då är det väl min tur ?

Nehej, då, Det blev den där lilla Solos tur, typiskt, att bara för att man är mindre, ja mindre vet jag inte, men i alla fall yngre, så skall man ha förtur.

Vet ni vad matte sa då, jo bara för att jag "knallade" så fick jag vänta tills efter Solo. - Vadå knallade -, jag har inte sagt ett ljud knappt, när jag hämtade dummien lät det ingenting. Men när Q letade efter dummiesarna så trampade han på massor av grenar, då knallade det, men han fick göra fler gånger ändå. Lyssna nu då, det både knallar och brakar som sjutton när den där ångvälten far fram i skogen, det är orättvist...

- Jaaaaaa, nu är det min tur, skynda dig då matte, jag är redo... -

Nej, håll inte i mig, jag vill iväg, ok, jag sitter still nu... säj då... Ja, då bär det i väg. Första hittad och tillbakalämnad... Säj igen... Nu...Ja.. iväg igen....Ohhhh detta är livet, oj den här blir lite knivigare, nähä, där har jag fått korn på en till. Jaha det var 5 stycken det, nu kan ni kasta ut dem igen så kan jag fortsätta leta. Tänkte jag...

Men icke, då skulle Petter leta, han som inte verkade ett dugg intresserad av det här. Oj, nu vaknade Petter till liv och gjorde sitt jobb som ingenting, snabbt som ögat letade han rätt på dummiesarna, och faktiskt det knallade inget om honom, så det var nog bra.

Sedan var det småpojkarnas tur igen, jag började bli lite otålig igen, men en arg blick från matte gjorde att jag tyckte att det var läge att hålla mig lugn, jag får nog göra igen...

Och det fick jag, jag blev till och med lite trött både i benen och i huvudet.

Och när jag kände att jag blev lite trött får jag höra av Matte och Bitte att så här skulle han vara från början, vadå ! går det inte ut på att hitta så många som möjligt på så kort tid som möjligt. Nehej, man ska lyssna på matte också, vara lugn och tråkig som Petter. Ok nästa gång ska jag försöka vara lika tråkig som Petter.

~~~~~~~~

Jag fattar inte riktigt det där ordet träna hund längre.

I söndags skulle vi ut till Bitte och träna, som Matte säger : - träna hund -

Ja, visst vi stack vid 12-tiden.

Jag var som vanligt ivrig att få hämta dummiesar.

Så jag gjorde det ... men matte blev naturligtvis jättearg, som jag vet att hon blir när jag jobbar på egen hand. jag fick inte hämta någon den gången bara för det.

Jag fick träna "lydnad" - och hur roligt är det - . Jag fick gå fot med Matte samtidigt som Bitte kastade MASSOR av dummiesar till Q och Petter.

Då tyckte jag att jag hade varit "lydig" och jätteduktig en lång stund, så jag antog att det var min tur, och stack, (det är visst det här Matte och Bitte kallar "knallar", jag som alltid trott att det är när det låter mycket), för att hämta dummies. Min Matte var jättebesvärlig, hon sprang efter mig och var så arg, som jag aldrig har sett henne, Bitte var också så arg, så arg.

Skit också, det var inte bra nu heller, aaah, det går fler tåg, jag ruskade av mig deras ord och spanade glatt ut på fältet igen.

Jag vet ju att Matte egentligen ska säga de magiska orden "sök", men det tar ju så lång tid innan hon säger det. Och både hon och Bitte säger att jag måste kunna vänta tills det är min tur, det förstår jag inte alls att jag måste, det tar ju så himla lång tid innan de andra hittar något, och jag vet ju precis alltid vart dummiesarna ligger.

Och då tar jag saken i egna händer för att det ska gå fortre, men är det bra då eller - Nääääe.

Matte tog med sig några dummiesar och vi gick för oss själva utmed fältkanten. Jag fick alltså gå fot medan Matte skickade iväg lite dummies ut på fältet. Vi vände och gick tillbaka, och då blev jag ju så där ivrig igen, kunde inte låta bli att dra mig ut mot fältet, och jag hörde faktiskt inte när Matte sa fot. Då tar hon tag i mig och sätter mig ned, tittar mig argt in i ögonen och säger till mig att lyssna, Hmm. Sedan får jag sitta hos Q och Petter, medan jag till min förvåning får se att Matte ger sig iväg ut på fältet och börjar leta dummiesar.

Vad är det här?

Jag visste inte att människor också måste träna sök. Fast jag förstår inte varför inte jag skulle slänga ut dummiesarna. Det blir ju jättelätt om hon slänger ut dem själv.

Så där gjorde hon flera gånger, jag fick inte hämta någon.

Jo - en gång, fast på ett annat ställe, så nästa gång vi går hit, vet jag att det är Matte som ska träna, och den träningen kallas inte

~ Träna Hund ~

utan

~ Träna Matte ~

~~~~~~~~~~