Pensionatet

En gång när de andra i min familj skulle åka till Danmark, till Helsingör, de skulle bara vara borta över dagen. Då fick jag vara på ett ställe som de kallar hundpensionat. De lämnade mig vid 9-tiden på morgonen och skulle hämta mig vid 6-tiden på kvällen.

Egentligen, sa tanten som hade pensionatet fick man inte lämna bara över dagen utan att de hade speciella hämt- och lämntider. Men min matte, som är ganska bestämd av sig sa, att om vi betalar för hela dygnet måste det bli bättre för er om ni dessutom har en hund mindre. Hon ville absolut inte lämna mig så länge, som ett helt dygn.

Nu tyckte jag att de här 9 timmarna jag var där, var 9 timmar för mycket. - Och det tyckte tanten också - När matte förklarade att jag aldrig hade blivit lämnad på ett sådant ställe tidigare, lovade tanten att jag skulle få vara ute på gården hela dagen.

Gården var ganska trevlig, inget stängsel, utan en sådan där mur som är runt många hus i Skåne. Nåja det blev minsann inte hela dagen, jag fick vara ute en stund, och sedan fick jag gå in i stallet. De hade en stor fläkt som brummade hela dagen, blev tokig på den.

Jag bestämde mig för att jag inte skulle vara kvar längre, så jag började tugga på Gunnebostängslet som satt runt boxen där jag var. Innan dess hade jag ropat och ropat på tanten, men hon kom inte, så jag kunde inte tala om att jag tänkte checka ut. I oredan spillde jag dessutom ut allt vatten. Nåja, jag fortsatte att bearbeta stängslet, och till slut fick jag upp ett så stort hål att jag kom ut.

Ut, ja, jag kom bara ut i gången, för ytterdörren var stängd, och hur jag än försökte kunde jag inte få upp den...

Då fick jag syn på förrådet av torrfoder. Jag skall i alla fall inte svälta ihjäl. Jag började äta och äta... När jag sedan blev törstig hade jag ju inget vatten. Aj, Aj, ont i magen.

Sedan kom tanten... hon undrade vad jag hade gjort för något, såg väldigt arg ut. Hon tog mig och stängde in mig i ett annat "bås", det var där jag var när min matte kom och hämtade mig.

Tanten sa att hade "gått bra" när matte frågade, ! men att jag aldrig mer skulle få komma tillbaka ! Och det sa min matte till tanten att det skulle jag minsann aldrig göra heller. Matte sa också att jag måste ha stått och skällt och ylat länge innan jag försökte ta mig ut, var det ingen som hade hört ??. Men det svarade inte tanten på.

Matte kollade noga om jag hade gjort mig illa i munnen av stängslet, hon brydde sig inte om att jag hade bitit sönder stängslet, utan tyckte att tanten fick skylla sig själv, hon hade ju lovat att jag skulle få vara ute.

Jag var i alla fall överlycklig att matte och de andra kom och hämtade mig, sprang till bilen och hoppade fort som sjutton in.

När jag kom hem fick jag lite vatten, matte sa att jag inte fick dricka så mycket i taget eftersom maten skulle svälla och jag kanske "spricka", men hu vad törstig jag var. Det tog någon dag innan jag kände mig som vanligt igen.

Och sedan dess har jag aldrig blivit lämnad någonstans, jo en gång, en timme hos min mattes kompis. Men det var inga problem hon är min kompis också.

Ibland när vi är på Naddö får jag vara i hundgården hos de andra hundarna, fattar inte det, jag är väl inte som de. Och då ylar jag som sjutton, fast då tycker inte matte synd om mig för hon ser mig från fönstret säger hon, och att jag är löjlig, eftersom jag känner alla där. Spelar väl ingen roll, jag vill väl inte bli behandlad som en hund heller. Jag kan sträcka mig till att ligga i bilen själv, för då är man liksom med i alla fall, på något sätt.  

 

©-Askrikes Pc