En gång när de andra i min familj skulle
åka till Danmark, till Helsingör, de skulle bara vara
borta över dagen. Då fick jag vara på ett ställe
som de kallar hundpensionat. De lämnade mig vid 9-tiden på
morgonen och skulle hämta mig
vid 6-tiden på kvällen.
Egentligen, sa tanten som hade pensionatet fick man
inte lämna bara över dagen utan att de hade speciella
hämt- och lämntider. Men min matte, som är ganska
bestämd av sig sa, att om vi betalar för hela dygnet måste
det bli bättre för er om ni dessutom har en hund mindre.
Hon ville absolut inte lämna mig så länge, som ett
helt dygn.
Nu tyckte jag att de här 9 timmarna jag var
där, var 9 timmar för mycket. - Och det tyckte tanten
också - När matte förklarade att jag aldrig hade
blivit lämnad på ett sådant ställe tidigare,
lovade tanten att jag skulle få vara ute på gården
hela dagen.
Gården var ganska trevlig, inget stängsel,
utan en sådan där mur som är runt många hus
i Skåne. Nåja det blev minsann inte hela dagen, jag
fick vara ute en stund, och sedan fick jag gå in i stallet.
De hade en stor fläkt som brummade hela dagen, blev tokig på
den.
Jag bestämde mig för att jag inte skulle
vara kvar längre, så jag började tugga på
Gunnebostängslet som satt runt boxen där jag var. Innan
dess hade jag ropat och ropat på tanten, men hon kom inte,
så jag kunde inte tala om att jag tänkte checka ut. I
oredan spillde jag dessutom ut allt vatten. Nåja, jag fortsatte
att bearbeta stängslet, och till slut fick jag upp ett så
stort hål att jag kom ut.
Ut, ja, jag kom bara ut i gången, för
ytterdörren var stängd, och hur jag än försökte
kunde jag inte få upp den...
Då fick jag syn på förrådet av torrfoder.
Jag skall i alla fall inte svälta ihjäl. Jag började
äta och äta... När jag sedan blev törstig hade
jag ju inget vatten. Aj, Aj, ont i magen.
Sedan kom tanten... hon undrade vad jag hade gjort
för något, såg väldigt arg ut. Hon tog mig
och stängde in mig i ett annat "bås", det var
där jag var när min matte kom och hämtade mig.
Tanten sa att hade "gått bra" när
matte frågade, ! men att jag aldrig mer skulle få
komma tillbaka ! Och det sa min matte till tanten att det skulle
jag minsann aldrig göra heller. Matte sa också att jag
måste ha stått och skällt och ylat länge innan
jag försökte ta mig ut, var det ingen som hade hört
??. Men det svarade inte tanten på.
Matte kollade noga om jag hade gjort mig illa i munnen av
stängslet, hon brydde sig inte om att jag hade bitit sönder
stängslet, utan tyckte att tanten fick skylla sig själv,
hon hade ju lovat att jag skulle få vara ute.
Jag var i alla fall överlycklig att matte och
de andra kom och hämtade mig, sprang till bilen och hoppade
fort som sjutton in.
När jag kom hem fick jag lite vatten, matte
sa att jag inte fick dricka så mycket i taget eftersom maten
skulle svälla och jag kanske "spricka", men hu vad
törstig jag var. Det tog någon dag innan jag kände
mig som vanligt igen.
Och sedan dess har jag aldrig blivit lämnad någonstans,
jo en gång, en timme hos min mattes kompis. Men det var inga
problem hon är min kompis också.
Ibland när vi är på Naddö får jag vara
i hundgården hos de andra hundarna, fattar inte det, jag är
väl inte som de. Och då ylar jag som sjutton, fast då
tycker inte matte synd om mig för hon ser mig från fönstret
säger hon, och att jag är löjlig, eftersom jag känner
alla där. Spelar väl ingen roll, jag vill väl inte
bli behandlad som en hund heller. Jag kan sträcka mig till att
ligga i bilen själv, för då är man liksom med
i alla fall, på något sätt. |